Gästbloggare - Exklusivt!

Hey there Upper East Siders!*

Gossip Girl here; your one and only source into the fabulous lives of Zermatt's elite.

Wow, jag har fått förtroendet att gästblogga på Stenmark! Lite spännande, lite nervöst. Lite irriterande när jag upptäcker att Stenmark himself varit inne i mitt fotoarkiv på min dator och snott en tjusig bild utan att jag ens märkte det. Men å andra sidan är jag ju kung kung kung i huset nu för han är på jobbet, moahaha!

Äventyret började med avresa hemifrån kl. 03.20 i lördags morse, utan sänggående efter kvällens bravader hos Philippa - en long day's journey into Zermatt så att säga! Uttrycket att världen är liten stämmer bra om man är på Arlanda dagen efter att Handels tentaperiod slutat. Världen var så liten att jag fick sällskap till Verbier. Tyvärr är jag hopplöst, hysteriskt, katastrofalt dålig på namn så vem denna trevliga människa är vet jag inte riktigt. Fortfarande.

När jag kom fram till Zermatt vid ett-tiden hade Gustav just vaknat så vi åt frukost tillsammans och hade en lugn eftermiddag. När jag vaknade i morse efter tolv sköna timmars Törnrosasömn var det grått ute och (this one is for you, mom & dad!) som den fantastiskt flitiga student jag är satte jag mig och läste "Ledarskapsboken". Egentligen är det bara för att jag ska kunna manipulera alla här nere att göra som jag vill.. Men runt lunchtid hände det plötsligt! Gustav vaknade till liv OCH solen tittade ut (Gustav är inte solen, han var mest trött).. Motståndskraften var som bortblåst, skidkläderna bara flög på mig och innan jag visste vad som hänt var jag ute i solen med skidorna på axeln och ett stort flin i ansiktet!

Men kunskap ska också praktiseras. Och som Ronja säger, hur ska jag kunna akta mig för älven om jag inte är där? Så jag gick till en skidbutik för att få bindningarna fixade - fått hedern att låna skidor för att slippa ta mina egna på flyget. Det tog en dryg kvart och krävde total isärmontering. En god ledare får med sig medarbetarna, i detta fall personalen i skidbutiken -självklart slapp jag betala! :) Tyvärr hjälpte mina nyvunna skills och personliga resurser mindre när det kom till att charma damen i kassan för inköp av liftkort. Min plånbok är ett nytt svart hål, en oändlig tomhet, intigheten definierad. Det gör ont, så ont!

Snart stod jag uppe i solen på Rothorn och stirrade ut över vidderna. Det kändes lite som om jag var Djingis Khan och Alperna mitt kejsardöme. Det kändes bra. Jag, Djingis Khan och Anja Pärsson förenade i en och samma kropp. Sedan började jag åka och plötsligt var det ett år sedan sist och jag Stig Helmer. Benen skakade, svängarna saknade schwung och rätt vad det var korsade jag skidornas bakändar - igen! Saknaden efter mina älskade Salomonlagg växte med varje sväng. Det var som Kung Arthur utan Excalibur, Gossip Girl utan Chuck Bass, Obama utan media eller Forrest Gump utan ben. Det var Gollum utan Ringen, snubben i Avatar utan sin Avatarkropp, Remy utan Ratatouille. Djingis försvann tillbaka till forntiden och Anja hade avslutat karriären. Man skulle kunna kalla det en "bad romance". Kanske är det bara jag som är för svag i benen för att få rena skär och riktigt bra carving, men jag saknar suget när man verkligen kastas ut ur en sväng, känslan av att skidorna ger tillbaka och att biter även där det är hårt. Mina precioussss skall aldrig lämnas hemma på detta sätt igen, jag hör deras gråt över mitt svek ända hit.

Nu ska Gustav vara ledig ett par dagar så det blir åka av! I morgon ska de kära tjejerna hemma gå på introföreläsning. Hörni, jag är så ledsen att missa det. Verkligen. De har även planerat diverse aktiviteter nu när jag är borta. Som att åka på sightseeing till Märsta. Känns faktiskt inte alls som en förlust att missa..! Hämnden kommer genom att de envisas med att det plötsligt är okej att tagga fula bilder på Facebook, nutida krigsföring alltså.

XOXO Ebba

(*= Öfvre Östermalm, Småland, Bagis...)